Andreas körde fast i snön på våran branta nerfart. Den var oplogad med hur mycket snö som helst men han backade ner ändå, (skyll sig själv). Han kämpade i 30 minuter, men bara slirade och sånt, men sen kom jag med grushinken och allt gick hur bra som helst, förutom att jag råkade knäcka hans vinge lite grann när vi skulle knuffa på men klena jag och syrrans tyngder hjälpte ju ingenting, haha. Men gruset gjorde susen och nu har han åkt hem.